Fruitbox

En bild säger mer än tusen ord.
(Ett ord kan också säga mer än tusen bilder, bevis kanske kommer i framtiden)
Att visa: Ett ord säger mer än mer än tusen ord.

Metod 1 - bevis med att tillföra extra antaganden
Vi lägger till en premiss, ett axiom, nämligen att ett ord också kan kallas en bild.
Vi har nu att ett ord säger mer än tusen ord.
MEN ett ord består av bokstäver, som var och en kan betraktas som en enskilld bild, så därför måste ett ord säga mer än “mer än tusen ord”.
VSB.

Metod 2 - Induktion (mera generellt, gäller för ett godtyckligt antal bilder)
Basfallet: Ingen (noll stycken) bild säger mindre än tusen ord.
Ett godtyckligt fall: Ett visst antal bilder säger mer än mer än mer än … tusen ord.
En till: En bild mer än ett visst antal bilder säger mer än mer än mer än mer än … tusen ord.
Dethär är intuitivt självklart (klassiskt uttryck).
VSB.

Metod 3 - bevis med kontradiktion
Om detta misslyckas, så är den ursprungliga slutsatsen giltig.
Att visa: En bild säger inte mer än tusen ord.
Detta är samma sak som “ingen bild säger mer än tusen ord.” (neka bägge delar).
Här betyder “ingen” att det inte finns någon bild, och inte att det inte skulle kunna finnas någon.
Dethär fungerar inte.
Därmed är beviset klart eftersom detta är omöjligt. VSB

Fler metoder kan tillämpas, ex. reducio ad absurdum. Javisst!
Man kan också “bevisa” att ett ord säger oändligt mycket.

Lilla My är en väldigt viktig figur. Hur skulle världen annars se ut?
Till och med Wikipedia har en artikel:
Se här

Tofslan och Vifslan är dock ett ämne som inte finns på Wikipedia, och de är också viktiga!
Svenska Wikipedia, som nu har så många artiklar, borde ha en om dem!

De vanliga skalorna är uppbyggda av stora och små sekunder. Det intressanta är heltonskalor, som bara är uppbyggda av stora sekunder. De har nämligen ingen tonika, inget hem, inget mål. Den underliggande matematiken förklarar fenomenet, men det är ett lustigt ett…

Nu blir det att vandra runt i några underrum ett tag.

Ett allvarligt säkerhetsproblem har upptäckts och det har ägnats en del åt att lösa problemet. Dock har inte Micrsoft gjort detta, och det kan ta länge. De har gjort något de kallar en lösning, men detta är ingen total lösning alls.

Ilfak Guilfanov har gjort ett fix för problemet. Dock fungerar detta inte på windows 9x. DETTA BETYDER INTE att dessa system är osårbara.

Steve Gibson på grc.com har skrivit ett litet program som testar om ditt system är säkert.

Hämta Ilfaks patch, och läs mer på hans blog:
http://www.hexblog.com/2005/12/wmf_vuln.html

UPPDATERING:
Microsoft har nu fixat problemet!

Det är dags att ta helg!

“Det döva ögat var tidigare det bästa örat.”

Trevlig älg!

“Igår läste jag i tidningen att…”
“JASSÅ DU LÄSTE, därav följer att du har ögon, eller åtminstone ett öga, eller, därav följer att du hade åtminstone ett öga då…”

Nästa projekt halvfärdigt: Grieg- älvdans!

Det finns många underliga intressanta saker beträffande hissar. Det finns till och med en känd paradox som handlar just om hissar.
Det var två fysiker som arbetade på olika våningar i samma hus, den ena på våning 2 och den andra på våning 6. Han på våning 2 lade märke till att när hissen kom till honom, var den oftast på väg ner. Men den andra på våning 6 lade märke till att hissarna för honom oftast var på väg upp. Tillverkas det hissar i mitten av huset och skickas upp och ner därifrån? Nja, inte riktigt… Ett intressant fenomen.

Men det jag nu reagerat på är vad jag kan kalla Daniels hissregel. Det är helt enkelt fantastiskt att bara kunna veta, att när man kommer in utifrån, och trycker ner hissen, om det finns människor i den, så ska de ut, och inte åka upp tillsammans med en själv. Alltså, om man är på bottenvåningen, och om hissen innehåller personer när den öppnas, då ska de ut ur hissen. Så klart är det så, de kan ju inte åka längre, och man får anta att de inte leker genom att hålla på att åka upp och ner. Men, egentligen.. VARFÖR är det så, hur ska man förklara det? Det är lätt att förstå, men förklara det på ett bra sätt.

Denhär hisslagen gäller också för den högsta våningen. När du ska ner därifrån, om hissen öppnas och där är folk, så kommer de gå ut!

Rent logiskt alltså:
OM [(bottenvåning ELLER toppvåning) OCH hiss=full] SÅ hiss=du

Om du hade varit på en annan våning hade det t.ex. kunna varit såhär:
OM [våning(x) OCH hiss=full] SÅ hiss=du+de andra (som alltså fortsätter att åka med dig).

Dethär är kanske en enkel regel, men så fin den är. Nu kan man t.ex. dra slutsatsen att om man kommer in utifrån och ska åka upp med hiss, och sedan kommer ut någonstans på någon annan våning MED någon i hissen, då vet man att den personen också kommer utifrån. Och om man anländer på sin våning med en förövrigt tom hiss, då kan man dra slutsatsen att man är den enda som KOMMIT IN i huset och tagit hissen. Vidare gäller t.ex. att om man åker mellan två våningar som INTE är botten eller toppvåningen, och om man har någon med sig, så vet man inte om den personen kommer att åka vidare upp eller ner när man själv går ut. Allt följer ur hissregeln ovan. Ett lite mer komplicerat fall är om man ska åka från toppvåningen ner till våning 2, och har någon med sig, och om den personen inte går ut med en på våning två, då VET man att personen kommer att åka ner till bottenvåningen! Frågan är om det ingår i hissregeln, det måste jag fundera på.

Man kan uttrycka regeln på olika sätt med de Morgans lagar, och göra om dem till klausuler och sånt. Det är mycket man kan få reda på!

Och…

“Hur mycket väger du?” - “9,81 Newton”
“Vad är din massa?” - “1 kg”

Snart är jag klar med Wächterlied (Watchman’s song / Väktarens sång).

Stycket är något som Grieg skrev efter att ha sett Shakespears Macbeth.
Ett “mäktigt stycke med lättnad” i E med tempo molto andante e simplice.
I mitten åerfinns ett läskigt intermezzo i G med titeln Geister der Nacht (Spirits of the night / Nattens andar).

På det hela taget ett mycket lärorikt stycke som påminner om något som skulle kunna spelas i kyrkan. Stämmor, kontrapunkt, och annat trevligt.

OCH HÄR ÄR BETAVERSIONEN:
Klicka här, och sedan på Download, osv.

Den totala åldern för ett fartyg och dess ångpanna är 48 år.

Skeppet är dubbelt så gammalt som
pannan var
när skeppet var hälften så gammalt som
pannan kommer att vara
när pannan är tre gånger så gammal som
skeppet var
när skeppet var tre gånger så gammalt som
pannan.

Hur gammalt är fartyget?

C, E-flat and G go into a bar. The bartender says, “Sorry, we don’t
serve minors,” and E-flat leaves. C and G have an open fifth between
them and after a few drinks, G is out flat. F comes in and tries to
augue the situation, but is not sharp enough. D comes into the bar
and heads straight for the bathroom saying, “Excuse me, I’ll just be a
second.”

A comes into the bar, but the bartender is not convinced that this
relative of C is not a minor and sends him out. Then the bartender
notices a B-flat hiding at the end of the bar and shouts, “Get out
now. You’re the seventh minor I’ve found in this bar tonight.”

Next night, E-flat, not easily deflated, comes into the bar in a
3-piece suit with nicely shined shoes. The bartender (who used to have
a nice corporate job until his company downsized) says: “You’re
looking pretty sharp tonight. Come on in. This could be a major
development.” And in fact, E-flat takes off his suit and everything
else and stands there au naturel. Eventually, C, who had passed out
under the bar the night before, begins to sober up and realizes in
horror that he’s under a rest.

So, C goes to trial, is convicted of contributing to the diminution of
a minor and sentenced to 10 years of DS without Coda at an up scale
correctional facility. The conviction is overturned on appeal,
however, and C is found innocent of any wrongdoing, even accidental,
and that all accusations to the contrary are bassless.

The bartender decides, however, that since he’s only had tenor so
patrons, the soprano out in the bathroom and everything has become
alto much treble, he needs a rest and closes the bar.

Man kan, på ett papper, som är tvådimensionellt, avbilda tre dimensioner. Kan man i en tredimensionell struktur åstadkomma en illusion av 4D?

Skulle det kunna finnas dynamiska noter, som är tonartsoberoende?
Något sätt att skriva, så att man kunde läsa samma låt i alla tonarter från samma papper. Det går ju om man skriver relativt, med intervall bara. Men kan man göra det lika enkelt som att transponera på en gitarr, exempelvis. Om man skrev noter i en cirkel på något sätt… nej. Men om man skriver i fler dimensioner då? En dimension till innebär ju en ny frihet.
Now let’s see. Nu använder vi två, en tidaxel (horisontell), och en skalaxel (vertikal), där den aktuella skalan är. Nu lägger vi till en dimension till, så att noterna kan placeras i ett “rum”. Den tredje axeln kan vara en annan skala. Då behöver vi alltså… många dimensioner till, och det är omöjligt.

Nu är jag förvirrad.

Idag består Googles bild av bokstäverna Google, som vanligt, men i punktskrift. Detta för att det idag är Louis Brailles födelsedag. Hurra Hurra, och hurra för Google!